tisdag 28 juni 2016

Tänker på djur och mat

Jag har ett ganska bra tag funderat på att skriva något om veganism. Jag tycker att det är svårt samtidigt som det är väldigt enkelt. Såhär: jag slutade äta kött för ungefär tre år sedan och gick över till vegetariskt. Redan innan dess åt jag nästintill lakto-ovo-vegetariskt men det var då för tre år sedan som jag liksom bestämde mig för no more meat. Det var inte så speciellt omvälvande, snarare växte det fram. Och när jag läste Jonathan Safran Foers Äta djur gav det någon slags tyngd åt mitt eget beslut. Boken bekräftade det jag själv kände snarare än omvände mig och det kändes tryggt att bestämma sig.

Det senaste halvåret har jag märkt att mina tankar kring vad man bör äta har rört sig ytterligare framåt. Successivt har jag börjat välja bort fler animaliska produkter; slutat köpa och äta ägg och mejeriprodukter. Inte helt men liksom undvikit det och ersatt med annat när jag kunnat.  Jag tror att detta härrör från min världströtthet; att samhället på många sätt är snett och att det som enskild individ är så svårt att köpa bra saker. Vi som handlar har ingen insyn. Och jag vill inte vara med och stötta det jag själv inte tror på. Det är väl där min nytända vegangnista kommit in, att jag vill försöka göra så lite dåligt som möjligt. Så då tänker jag: kan jag välja något annat istället för animalier så ska jag göra det.

Sedan tidigt i våras har jag ätit mestadels veganskt! Och det har gått bra och ganska lätt. Jag tror det beror på lite olika saker. För det första har jag sedan jag var liten inte varit speciellt peppad på varken kött eller ägg. Det är helt enkelt inte mina favorit-matgrejer att äta. Så när jag slutat med det har jag inte saknat det. Jag gillar dessutom att laga mat så då blir det snarare ett sätt att utveckla min matlagning på.  Ställa om, lära mig lite själv och läsa på om och testa nya råvaror, kryddor, recept osv. En annan bra grej är att jag inte bestämde över en natt att gå över till veganskt. Tankarna har liksom legat och grott ett tag (längre än jag förstått). Jag har successivt dragits åt det hållet vilket gjort att jag tänkt på det som en strävan. Generellt tror jag att det är så himla viktigt att inte tänka på saker som förbud. Tänk inte på allt du inte får äta eller köpa. En vanlig missuppfattning tror jag är att veganer/vegetarianer egentligen vill äta kött men lägger band på sig. Kanske är det så för en del men absolut inte de flesta. Och att avstå något som man inte vill äta är inte jobbigt.

Det som jag tycker är jobbigt med hela grejen, alltså det är det enda jag tycker är jobbigt, är epitetet. Det är antagligen den som gör att jag har haft och har så långdragna molnande processer när jag ska bestämma mig för sådant här. För det känns som jag måste helgardera mig med argument för varenda liten skitgrej; så fort man ska äta i något sammanhang som inte är typ hemma så måste det pratas om det. Frågor om varför, vad man äter och inte äter osv. Att ställas under lupp så fort det ska ätas i något socialt sammanhang. Eller få stå till svars för sojaproduktionen i Brasilien. Så fucking tröttsamt. Att den som äter sojan direkt ska bli tillspetsad av den som äter kon som också ätit av sojan. Kanske dags att börja fråga varför folk äter kött istället. De som frågar är f ö nästan alltid de som inte är intresserade av att ens ta till sig ens trötta argument. Jag tänker att det borde vara allmängods vid det här laget, förståelse för vad livsmedelsproduktion (framförallt köttet) gör mot planeten, djuren och oss själva. Typ självklart som att jorden är rund.

Men jag tror att jag tänker strunta i den där mossigheten nu. Jag orkar helt enkelt inte med den. Mitt argument för att äta veganskt är ALLT. Jag tycker att jag har råd (pga lever i en så pass lyxig tillvaro) att ha ett etiskt förhållningssätt till mitt eget ätande. Do no harm, så lite dåligt som det går. För innerst inne tänker jag att det är det rätta. Det går inte att motivera utnyttjande av djur när det finns alternativ. Jag tycker inte att man ska ta kalvar från kor, sätta dem i en ladugård och mjölka dem livet ut om man kan dricka havremjölk. Det finns inte motiv nog, osten på mackan är inte så viktig. Och för min del kan jag inte strunta i den tanken när jag väl har fattat kärnan i den. Jag har väl tagit den till mig på riktigt. Veganismen harmonierar med mina åsikter och min världsbild på så många sätt att det vore konstigt om jag inte anammat den. Hade det inte börjat nu så hade det kommit senare.

Jag tänker som sagt att min strävan är att äta veganskt helt och hållet. Sen är det så himla svårt med fläckfriheten eftersom det typ kan finnas animalier i det mesta (vin, skor, godis, duschcreme och allt möjligt). Får helt enkelt försöka göra sig uppmärksam; kolla innehållsförteckningar och lära sig undvika saker efter hand. Det viktigaste är heller inte att göra allt perfekt (går ju inte) utan att börja välja bättre i fler situationer. Som tyst aktivism! Och sen tycker jag också att man ska prata om det. Men det är ok att använda sin energi till dem som vill lyssna.

Så nu kommer lite tips från mig till någon som är som jag, veganaspirant! Tänk som att du ska göra det som känns som bästa valet i olika situationer, så lite animalier som det går. Tänk över vad du äter ofta som du gillar och försök hitta ett alternativ. Typ som att jag gillar yoghurt på morgonen så då har jag bytt ut den mot soygurt, smoothie-skål eller gröt med havremjölk. Börja att fasa ut lite i taget. Kolla över dina hudprodukter exempelvis. Tänk på helheten och döm inte dig själv om du äter en bit halloumi eller råkar ha en djurtestad body lotion. Eller käkar tårta när någon fyller år.

Fokusera på allt kul man kan äta och utveckla ditt eget sätt att laga mat. Jag gillar att kolla runt på Pinterest, bloggar och instagram-konton. Det finns dessutom ett par bra lyxiga mattidningar med bara veganskt: Vegourmet och Vego. Det är bra pepp. Det finns bra poddar! Saduvegan? Den gillar jag jättemycket; både matprat och etiska dilemman. Hjälpte mig jättemycket att bygga upp självförtroende inför hela grejen. Eftersom internet är allsmäktigt så går det ju också att hitta info om typ allt man funderar på om det så gäller filosofiska trassel eller hur man gör seitan.

Leta upp roliga recept och laga massa mat hemma till dig själv och folk du känner. Det är kul. Eller kartlägg bra veganmatställen där du bor och gå dit. Det är också lite sport att hitta vegangrejer på mataffären.

Skaffa en vegankompis! Jag vill vara vegankompis, vi kan peppa tillsammans. Hej!

8 kommentarer:

  1. Hej Lisa och bra skrivet! Veganism is the shit!

    Önskar att jag skrivit en så bra förklaring själv, det hjälper att ha gjort det i alla de där situationerna när man inte orka formulera sig men vill förklara sig ändå. Vilket händer ganska ofta? Håller med extra mycket om att det är de som äter animalier som borde behöva så till svars, inte de som låter bli!

    Världen är hemsk och blir hemskare på många sätt, men veganismens framfart gör den nog lite bättre. Och den är på g!

    Ha det fint och tahini+dadelsirap=himlen

    SvaraRadera
  2. Tack för denna text. Du satte ord på många av mina tankar då jag själv upptäcker mer och mer hur jag väljer bort kött och kan nog vara på väg åt samma håll som du.
    Du ligger en bra bit före mig, så jag tassar efter och tar gärna emot recept och tankar.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tänkvärt & inspirerande... Jag pendlar ganska mycket med vad jag äter eller väljer bort, men märker att jag inte blir lika tillfredsställd av mat som kommer från djur. Får jag bli en mat-kompis?

    SvaraRadera
  4. Jag förstår precis din känsla! Klart vi ska vara matkompisar!!

    SvaraRadera
  5. Tack för att du läste Sussi! Jag tänker att det viktiga är ATT man är påväg, alla små val i rätt riktning är bra. Kul om jag kan inspirera! Kram

    SvaraRadera
  6. Vad kul att du skrev ett längre inlägg om det! Blir så ofta att jag pratar om det med andra som redan tänker likadant så bra att du fick ut det så det går att hänvisa till för andra :)

    SvaraRadera
  7. Känner igen mig så mycket i detta! Klokt skrivet. Som fasen. Ska kolla in podden!
    HellesomdujobbademedpåÖSKGnågongång.

    SvaraRadera
  8. Tack Helle! Känns så bra och roligt att höra. Hoppas allt är fint med dig!

    SvaraRadera