Kan inte googla

Jag har inte så långt kvar på min utbildning, snart yrkesmänniska med andra ord. Så just nu känns livet som närmast brytpunkternas brytpunkt, dels för att jag vill det men också för att tiden går så då är det oundvikligt. Jag vet inte hur något ska bli och jag tänkte att det skulle kännas jätteskönt men det gör det liksom inte helt. Vissa dagar tänker jag att det är kul; kan flytta lite varsom, jobba med något spelar inte så stor roll vad. No place to go but everywhere. Fri och glad och att jag helt kan starta om bara, något helt annat. Nästa dag kan jag vara nere på botten och vända; hata äckel-stress-samhället och ifrågasätta allt jag vill och brinner för. Då vill jag flytta ut i någon slags stuga i skogen, äta havregryn, springa och inget krångel. Inte handla, inte jobba. Det känns som att det finns så mycket att välja på så då väljer jag helst ingenting.

Tänker mycket på prestation. För det är nog det det hela handlar om: jag vet inte om jag längtar efter det eller om jag är in i märgen trött på det. Om jag vill mer eller om jag vill mindre. Stugan-i-skogen-känslan får mig att tänka att jag kanske egentligen vill något annat, inte storstadsmyller och 40- timmarsveckor med extra övertid. Och självförverkligande, så trött på det ordet.

Försöker acceptera att jag inte ska planera. Jag hatar att planera och gör det bara för att ordna upp så att jag slipper tänka på framtiden i stunden. När man planerar konkret tänker jag att det kanske inte kommer bli bra; så då väntar jag hellre på någon nice överraskning. Kanske är det lite att jag är rädd att livet inte ska bli som jag vill, passa mig. För jag vill att det ska kännas fritt; både Berlin Paris och ensamma ön i havet. Jag kanske får acceptera att jag är både-och-person ur många olika aspekter och förmodligen alltid kommer att vara. Men det gör det ju så jävla svårt att välja och bestämma. Det är som att själen kliar och man kan inte klia tillbaks. Bara vänta tills det slutar. För ett par dagar sedan satte jag i frustration mig vid datorn och skulle googla. Som att jag skulle hitta en lösning som kunde stanna myllret i huvudet. "Vad vill jag?". Det går ju inte.

Bild från pinterest (ofc)