söndag 17 november 2019

på samma djupa vatten som du


Åkte på utflykt igår och såg konst. Gylleboverkets utställning på Ystad konstmuseum som var så magiskt fin! Ljud, film, skulptur och installation. Finns fram till 5 januari.

Det var så skönt att åka från stan på helgen. Rakt ut i det gråa vädret, platta landskapet. Fick luft!

lördag 9 november 2019

modeblogg


Jag har bara köpt second hand och nästan inga nya kläder alls de senaste två åren. Det var bra för nu känner jag mer tydligt vad jag egentligen gillar och behöver. Då känns det okej att handla nytt. När jag vet att jag kommer använda saker tills de är nötta. 

Förra veckan köpte jag nya sköna hängselbyxor från Monki, ekodenim ändå. Sedan dess har jag haft dem varje dag. Beställde också en fjällräven Ulvö-väska. Fin! Passar ute i naturen men också som vardagsväska.

Känns kul med kläder igen, även om november är all time low stilsäsong. Kanske blir det mer från min garderob framöver. Saknar modebloggar, saknar dagens outfits a la 2006.

torsdag 31 oktober 2019

Köln



Hälsade på Sanna i Köln för två helger sen. Arvid och jag. Känner mig bekväm i Tyskland, mycket på grund av deras fäbless för veganmat och hälsokost. Vi gjorde inte så mycket, höstpromenerade och kollade i affärer.


Gick på Museum Kolumba som är ett av mina bästa museum. Åt också årets godaste mat som var friterad tofu med risnudlar i kokossås. Tänker på den där skålen fortfarande. Saknar också Sanna min bästis och lillasyster, jag måste dit snart igen.

onsdag 16 oktober 2019

Gå på bio



Dubbelt upp bra dokumentärer som jag sett på bio på senaste: Bortom det synliga- filmen om Hilma af Klint samt Marianne & Leonard: Words of love. Utspelar sig i lite olika tid men ändå kring konstnärsliv. En del tungt men man känner sig också lite kär. Väl värt sina timmar och jag älskar folkets bio!

till er andra flummisar som får kämpa på


Många är fördomarna om veganer. Arga, undernärda, men nutidens favorit är nog ändå flummiga och hälsofixerade. Jag orkar inte tänka på det längre. Många skulle säkert uppfatta mig så. Jag tänker mer: öppen och orienterad mot självutveckling. Är dessutom inte vegan för gojibären utan av etisk politiska skäl. Så jag tänker inte kämpa emot flummet.

Köket är en plats där det får manifesteras. Tankar kring här och nu, yogan och Ayurvedan. Som att det landat i min vardag. Vara i köket har blivit som del av mitt sätt att ta hand om mig själv och ge mig något bra. Maten kan vara en väg till det, men också stunden det tar att fixa den. Jag lyssnar på musik eller pod och lagar mat. Helst vill jag vara ensam med mycket tid. Det har blivit del av min practice.

Jag började träna yoga när jag var 14 år. Jag förstår att det hjälpt mig även om jag har varit ganska planlös. Har aldrig helt och fullt anammat någon yogaidentitet. Jag får lite lätt inre panik av att gå till studios. Vill göra yoga för att orka med livet, inte för att vara yogaperson. För mig har utövandet varit något att hålla i, kanske för att jag tror på att det hjälper mig utan att jag helt förstår det. Vill tro att det bygger psykisk uthållighet. Jag orkar iallafall vara i min kropp en stund. Jag som annars bara hamnar i huvudet och tumlar runt.

Tänker på Kent som var min första yogalärare. Rak rygg, lugn röst och avslappnad i ansiktet. Jag tycker det är gulligt att jag cyklade till träningen om söndagsmorgnar i högstadiet? Jag vet inte vad som motiverade men det fanns något som drog i mig. Jag ville väl känna mig sådär lugn, vill det fortfarande.

Man får hitta sina sätt att orka, känna mening och grunda sig. Jag börjar fatta att jag behöver rutin och rytm. Årstiderna, dygnsrytmen. Kanske förbereder jag mig på olika sätt när jag blötlägger bönor. Tar tillvara något genom att plocka bär och svamp. Är det vägar inåt? Ett förhållningssätt som formerats av alla lösa trådar. Veganismen, yogan, längtan efter rytm och allt annat löst har som mötts i köket. Det är inget jag skulle starta ett Instagramkonto om. Det är inte min identitet men det är viktigt för mig.

Den här sommaren var sträng och jag skör. Förlorade min morbror, känner mig vilsen. Läste Joan Didion, lyssnade på musik. Gick långa promenader med snabba steg i skogen hos mina föräldrar. Jag kunde inte vara stilla och jag orkade inte med att någon såg mig.

Jag har varit så trött på mat. Konstig nyckfull matlust. Mest har jag ätit samma saker, men längtar efter annat nu. En känsla av att ha tänkt klart. Det är väl därför jag tänker att jag vill dona i köket igen. Något handfast. Jag har köpt en såndär påse att sila nötmjölk i. Det kändes som att börja med.

Jag tror man ska vara försiktig med sig själv och inte hålla emot när det drar i en. När man vet något innan man själv vet det.

torsdag 26 september 2019

Närmar mig hösten

Har inte riktigt sjunkit in för mig att det börjat bli höst. Det känns som jag varit långt borta, på flera olika vis, denna sommar. Men nu ska jag ge mig själv plats att tänka på ny årstid. Ser fram emot olika saker kan jag förstå av min Pinterest. Okej senast sparat:

Lisa Hellerups skulptur. Dubbeljobbat i september så nu längtar efter verkstadstid och mina keramikkompisar. Gjorde en skulpturserie i somras, längtar efter att fler nya saker ska ta form.

Torka kryddor från trädgårdslandet hos mina föräldrar. Vill fermentera och göra havremjölk, fixa i köket. Bli så påfylld som man bara blir av att ha tagit tillvara på någonting.

Vill göra och äta brownies med svarta bönor. Vill laga nya nyttiga grejer, komma ur min tråkiga matloop där den bara känns i vägen.

Pigga upp min stil. Som att man alltid ska ha sin bästa stil på sommaren? Känner mig alltid som tråkigast då för allt går så fort att jag aldrig hinner med att bry mig om det. Nu vill jag tänka på kläder, kanske gör mig lite grundad.